Här lägger jag ribban..

Jag vill lägga min första spot för att visa vart jag lägger ribban, så ni kanske kan förstå min frustration och sarkasm kring saker som berör mig och många, herregud så många, människor inte bara i Norden utan planeten runt. Det mesta jag skriver om har en underton som ljuder cannabis, då jag är så trött på allt skitsnack och lögner om cannabis, jag är förbannad men fokuserad på målet, att legalisera, medicinera, kontrollera och reglera cannabis.

På ett sätt är det helt på sin plats att hävda det starka påståendet att brukare av andra berusningsmedel än alkohol, koffein, nikotin och socker är förföljda. Kriget mot droger har gått för långt, vi hamnar längre och längre ifrån säkerheten i samhället, vi tvingas ut till kriminella kretsar, stöter på andra droger och vad som är vida känt är väll en knarklangares moral. Den sträcker sig inte längre än till näsan om du inte visste det redan. Hon har inga som helst problem med att sälja till minderåriga. En vacker dag har hon inget cannabis men för att finansiera sitt eget bruk av kanske tyngre narkotika än cannabis så som alkohol, opiater eller kanske nikotin så har han inget emot att sälja några tabletter till en nyfiken och utforskande femtonåring istället för cannabis.
Så med statens hjälp skulle vi kunna arbeta ihop, visa solidaritet och vara ärliga mot våra barn och motverka missbruk genom en metod som bygger på det finaste och vackraste som finns, ärlighet. Det är därför kriget mot droger är så förskräckligt för det bygger på lögner.

Jag vill inte spetsfundigt hävda att droger funkar för alla- men för mig gör dom det, jag använder dom med en välbetänkt attityd.

Att politiken är rutten är jag inte ensam om att tycka* men när den ger sig på gräsrotsnivån, vi som vill leva lite utanför deras konstiga gränser då var det något som träffade mig i hjärtat. Jag har då aldrig riktigt varit brydd om inrikes politiken och gräsrotspolitik pga. mitt universella tänkande, men nu har den satt sin dolk i mitt hjärta tre gånger.
Jag anser att vi borde ha mindre makt och mönster samhälle, inte färre poliser kanske, men en ändring av lagarna vi har och inse tendenserna vi har till att böja på dom med jämna mellanrum.
Jag har nu läst om narkotikapolitiken, historia och nutid, med en annan uppfattning än tidigare. Jag har läst så många rapporter från alla möjliga forskare, lobbyister, kyrkor, samhällen och artiklar att mina ögon är av en annan anledning röda än det jag nyss skörda'.
Jag har insett att vi måste vända på kappan vad gäller ett narkotikafritt samhälle, dom måste inse misstaget, komma åter o starta om. Det skulle verkligen visa att politiken har hjärtat kvar och en chans att visa sin riktiga svenska anda, som jag tror i grunden är god, den har bara fått "babylon-influensan".

*Anser att jag inte behöver hänvisa till någon källa vad gäller detta påstående.

Statens tre dolk-stötar!
Andra gången chockerade mig faktiskt att anledningen till att dom tog med mig in till polisstationen för en narkotika-kontroll var att jag tidigare var dömd för att ha brukat cannabis. Dom gjorde sin sedvanliga kontroll av folket dvs helt utan anledning beslutar sig för att kolla leg på mig och tre kamrater mitt på ljusa dagen, fan solen var skarp den dagen minns jag..
Träffen fick dom på mig efter att ha kollat upp oss i registret, det började som vanligt med frågor om jag var hög, när jag rökte senast. Dom började antyda att jag nog minsann var lite "små-krallig". Förkyld kanske, fråga den ena av dom två civilpoliser. Nej lugnt med mig, jag har inte gjort ett piss, började tröttna lite så en viss attityd börjar antydas hos mig, men den har inte bräserat, den håller sig lugn under hela proceduren.
Nej du får nog följa med ändå beslutar dom sig för efter några telefon samtal där jag bara uppfattar polistugget. Jag hade inte rökt på 8 dagar den dagen.
Men va fan säger jag helt uppgiven och besviken. Ni har inte hittat ett jävla skit! Säger jag hyfsat sansat.
Jag tror du har tagit något. Men det var ju fan två veckor sedan ni haffade mig första gången, vad är detta frågar jag polisen.
Det kan ju sitta i längre än 14 dagar, vart är du upplärd frågar jag honom.
Inget svar men en väl-låst hand runt min underarm som hänvisar mig stadigt till en civil Saab-kombi polisbil.
Tredje gången var i Arvika på festivalen, dom tog mig på må-få. Helt jävla osannolikt, hittar inget på mig men beslutar sig för att ta in mig ändå, jag var full kanske 8-9 stark-öl (så jag fattar inte hur dom kunde se på mina ögon eller dyl, jag ifråga satte detta då bara hånlog han, vi får väll se sa han) jag har ju trots allt två tidigare domar på ringa-narkotikabrott fick jag reda på genom en snett leende. Undertiden jag sitter på stationen så våldtas två flickor på 14 år, detta är faktiskt sant. Det står i tidningar o dyl.
En viss känsla av paranoja börjar krypa upp för nacken. Men det konstigaste är att jag inte får höjd puls eller det där lilla pirret man får när man möter snutar längre, snarare tvärtom. Jag har blivit mer kall vad gäller poliser o de högre makter. Konstigt, när det borde ha haft en annan effekt på mig om nu deras system skulle funka.
Jag är ett perfekt exempel på att dagens system inte håller. Och det finns miljoner av exempel som mig, vi måste ena oss!

Men jag kommer lägga många olika spots, hoppas det blir till ett nöje.
Välkommen till min värld!